Sedan den 1 januari 2022 gäller en könsneutral föräldraskapspresumtion i Sverige. Det innebär att den som är gift med en person som föder barn anses vara förälder, oavsett kön. Reformen var ett viktigt steg mot likabehandling och stärkte hbtqi-personers rättigheter, men det finns allvarliga brister i regelverket som äventyrar tryggheten för barn och föräldrar.
Problemet med den könsneutrala föräldraskapspresumtionen är att den automatiskt gäller när föräldrarna är gifta, oavsett hur barnet blivit till. Här blir det svårt att hänga med i regeldjungeln: svensk lag skiljer nämligen på barn som blir till på svenskt sjukhus med känd donator och barn som blir till på klinik utomlands med anonym donator. Konkret innebär det att föräldraskapet kan hävas i det senare fallet trots att det initialt träffas av presumtionen.
En presumtion kan brytas när som helst under barnets uppväxt om den förälder som burit barnet väcker talan i domstol.
Innan januari 2022 krävdes det att par som fått barn på klinik utomlands med anonym donator genomförde en så kallad närståendeadoption i Sverige när barnet fötts för att bli juridiska föräldrar tillsammans. Idag krävs inte adoption på grund av presumtionen. Fördelen är att barnet direkt från födseln får tryggheten av två juridiska föräldrar, utan att behöva vänta på en lång adoptionsprocess. Nackdelen är att en presumtion kan brytas när som helst under barnets uppväxt om den förälder som burit barnet väcker talan i domstol.
Automatisk hävning
Dessa situationer ställs ofta på sin spets i tvister efter skilsmässa, där den förälder som burit barnet kan ansöka om hävning gentemot den andra föräldern. Det finns i dagsläget inget utrymme för domstolen att göra en intresseavvägning i dessa mål, utan föräldraskapet kommer hävas om de svenska reglerna om assisterad befruktning inte följts vid barnets tillkomst.
Som jurist inom hbtqi-frågor möter jag ofta människor som påverkas av detta – såväl föräldrar som riskerar att förlora sitt föräldraskap och de som vill häva det för att utesluta den andra föräldern. Ofta pågår redan en tvist om barnet i domstol och idén att häva föräldraskapet används som strategi för att vinna. Vem som är ”vinnare” kan diskuteras, men den största förloraren är glasklar: barnet, som förlorar all juridisk koppling till en förälder och rätten till umgänge. Hävande kan ske när som helst under barnets liv och skapar ett trauma för såväl barnet som för den förälder som utesluts.
För att undvika detta kan samkönade par som får barn på klinik utomlands välja en känd donator istället för en anonym. Då likställs behandlingen sannolikt med den på svenskt sjukhus och ligger därmed i linje med svensk rätt. Det innebär att presumtionen inte kan brytas. Om svenska regler inte följts vid barnets tillkomst kan adoption vara ett alternativ när barnet är fött och efter att presumtionen hävts. Allt detta är komplicerat, inte bara för lekmän utan även för oss jurister.
Komplicerat regelverk
Hur kan folk i allmänhet förväntas förstå reglerna, och hur kan det vara förenligt med barnkonventionen att ett barn plötsligt kan förlora rätten till en av sina föräldrar? Det är för mig tydligt att vi behöver sprida kunskap om de regler som finns och hur presumtionen fungerar. Informationen behöver nå familjerna på ett tidigt stadium så de kan göra medvetna val när de sätter barn till världen. Reglerna behöver även ändras för att skydda barnen.
Barn knyter i tidig ålder starka band till båda sina föräldrar. Ansökan om hävning bör i princip uteslutande kunna göras under barnets första levnadsår, endast i exceptionella fall senare.
Problemet med möjligheten att häva ett föräldraskap har uppmärksammats i utredningen SOU 2022:38: Alla tiders föräldraskap. Där föreslås bland annat att det ska införas en tidsgräns på tre år från barnets födelse för hävandeprocesser. Endast om det finns synnerliga skäl – ett mycket restriktivt villkor – ska talan därefter vara möjlig. Det är ett tydligt ställningstagande och ett steg i rätt riktning. Men, vi på Familjens Jurist anser att tre år är för lång tid. Barn knyter i tidig ålder starka band till båda sina föräldrar. Ansökan om hävning bör i princip uteslutande kunna göras under barnets första levnadsår, endast i exceptionella fall senare.
Kanske gick det lite väl snabbt när en könsneutral föräldraskapspresumtion infördes i Sverige? Eller så togs inte risken för hävning på tillräckligt stort allvar. Alla barn förtjänar rättvisa och lika villkor, oavsett hur de kommit till världen och vi kan inte ha en lagstiftning som slår sönder familjer på detta sätt. Hävande av föräldraskap ska inte kunna användas som ett sätt att “vinna” i en vårdnadstvist. Det är dags att stärka barnens rätt till sina föräldrar – även när föräldraskap presumerats.
Caroline Sörgjerd, juris doktor och senior jurist på Familjens Jurist