Nästan hundra procent av barn från lågstadiet och uppåt är dagligen uppkopplade på nätet, en plats där barn har rätt att ha roligt, må bra och känna sig trygga. Dock är nätet också en arena där de allra grövsta brotten begås.
Det de utsatta barnen ofta har gemensamt är att de inte berättar eller polisanmäler det de utsatts för på grund av skam, känslor av svek och rädsla för förövarnas hot. Hemligheterna de bär kan få ödesdigra konsekvenser för dem, bland annat i form av skolfrånvaro, ångest och självmordstankar.
Potentiellt brottsoffer
Nätförövarna finns på alla sociala forum som är populära hos barn – och varje barn med tillgång till internet är ett potentiellt brottsoffer. En enda förövare kan utsätta hundratals barn och unga för övergrepp när de sker online – och följderna för barnen kan vara katastrofala. Vi som samhälle kan och får inte låta dessa brott mot barn eskalera och bli normaliserade.
I dag är det dock ett faktum att ett av fyra barn under 18 år i Sverige har utsatts för ett sexuellt övergrepp. I England är över 50 procent av personerna som utsätter barn för sexualbrott barn själva, enligt tidningen The Guardian tidigare i år. Samma sorgliga trend ser yrkesverksamma i Sverige.
Barn som utsätts för brott – och barn som utsätter andra – har rätt till stöd. Men enligt Linköpings universitet saknar hälften av 34 undersökta länder i Europa nationella riktlinjer för hur barn som utsatts för sexuella övergrepp ska få hälsovård och behandling. Ett av dem är Sverige.
Nästan en tredjedel av de barn som berättat vad de varit med om blev ifrågasatta
Dessutom har barn som utsätts för övergrepp svårt att veta var de ska vända sig för stöd och information efter övergrepp, enligt en färsk rapport från bland organisationerna ChildX, 1000 Möjligheter, MÄN, Storasyster och Tjejzonen.
Enligt den stora nationella rapporten ”Unga, sex och internet – efter #metoo” uppger en majoritet av de tillfrågade barnen att de aldrig har anmält de övergrepp de utsatts för.
De flesta som anmäler upplever dock att de blir lyssnade på – fler flickor än pojkar – men en tiondel upplevde att den de berättat för inte lyssnade på dem. Nästan en tredjedel av de barn som berättat vad de varit med om blev ifrågasatta. En fjärdedel utsattes för ryktesspridning eller skitsnack och sex procent blev hotade.
Anpassa insatserna
När allt fler barn utsätter andra barn för sexualbrott, ofta på nätet, behöver hela samhället sluta upp med kunskap och stöd. Många är experterna som framhåller vikten av att fråga de barn och unga man möter vilket stöd de vill ha och anpassa insatserna efter deras individuella önskemål. Det är också viktigt att det finns stöd- och behandlingsinsatser över hela landet – i dag varierar stöd- och behandlingsmöjligheterna kraftigt i Sverige.
Vi kan inte nöja oss med att barn och deras familjer själva ska hitta rätt instans. Alla unga som varit med om ett brott, oavsett vad, ska erbjudas en samtalskontakt. Att det ser så olika ut i Sverige är inte okej. Det är socialtjänsten som har ansvar för att stötta alla som utsatts för våld och jag anser att alla kommuner ska ha en tjänsteman avsedd för detta, och de ska samarbeta med den lokala polismyndigheten.
Alla barn behöver rustas med större kunskap om vad övergrepp är och var de kan söka hjälp om det skulle drabba dem eller en kompis. Föräldrar, fritids och skola behöver också hjälpa barnen att prata om det som sker på nätet och envist berätta att skulden aldrig ligger på den som utsätts för brott.
Ändra attityderna
Alla skolor och förskolor bör prata mer om sexuella övergrepp. Information är också viktig för att ändra attityderna hos unga och stoppa dem från att gå över gränsen och kränka andra.
Alla företag som driver tjänster som förövare kan missbruka måste kontinuerligt förbättra mottagandet av de anmälningar som barn – eller deras föräldrar – gör, samt utveckla verktyg och tänka in skyddet för barn redan i utvecklingsstadiet av nya tjänster.
Alla inom rättsväsendet behöver kontinuerlig utbildning om sexualbrott och specifikt vad nätsexbrotten mot barn kan få för konsekvenser. Vi behöver också fler specialutbildade utredare inom polisen och fler it-forensiker som kan granska materialet.
Alla vuxna har ett ansvar att ta till sig information om riskerna för sexuell exploatering på nätet och vikten av att vara tillgänglig med ett icke-dömande, konstruktivt bemötande när ett barn berättar.
Om vi bygger starka barn behöver vi inte laga så många trasiga vuxna.
Caroline Engvall, författare och journalist