Replik
3/8 ”Rent mjöl i påsen”-argumenten visar hur urspårad debatten blivit
På senare tid har den alltmer brutala gängbrottsligheten blivit en av den svenska politikens huvudfrågor. Medan gemene man generellt ser positivt på fler verktyg åt polisen, är attityden bland juristkåren mer skeptisk. I en debattartikel går Dennis Martinsson och Joakim Zander till storms mot den nyare tidens kriminalpolitik. Deras argumentationslinje är typisk, och åskådliggör tydligt bristerna i många högt uppsatta juristers samhällsåskådning.
Inledningsvis vill jag protestera mot Zander och Martinssons löjligt snäva tolkning av begreppet rättsstat. Enligt doktorerna kräver rättsstaten nämligen överhuvudtaget inte alls att lagen upprätthålls medborgare emellan, utan rättsstatens principer berör enbart relationen mellan stat och enskild. Det är naturligtvis en möjlig definition. En annan – och enligt min mening betydligt bättre definition, är att en rättsstat karakteriseras av såväl legalitet som ordning. Ett rike där statens maktapparat och lagar mist förmågan att hävda sig, är med andra ord lika lite en rättsstat som ett rike där statens maktutövning saknar spärrar.
Knappast oöverkomlig
Vidare är det uppenbart att Martinsson och Zander kraftigt överdriver hur långtgående de olika partiernas förslag egentligen är. Att bli visiterad av polisen i ett problemområde är förvisso påträngande, men knappast någon oöverkomlig kränkning. Många svenskar är också mycket riktigt beredda att godta de olägenheter som visitationszoner medför, eftersom det innebär att fler beväpnade gangstrar ertappas på bar gärning.
Martinsson och Zander kan inte acceptera detta. I deras självbild är de långt smartare än kreti och pleti, och de vägrar svälja att svenska folket vill prioritera kampen mot grov gängbrottslighet framför det aparta rättspolitiska ideal som de blivit itutade på juristprogrammet. Därför skriver de långa artiklar där de på ett nedlåtande sätt läxar upp allmänheten, och därför figurerar Dennis Martinsson ständigt som kritisk “expert” så fort någon dryftar en skärpning av straffrätten i offentligheten.
Min fasta övertygelse är att den grova organiserade brottsligheten i dag utgör ett långt större hot mot grundläggande fri- och rättigheter än staten. Följdriktigt är det också min bestämda uppfattning att en något mer offensiv straffprocessrätt skulle göra livet bättre för den stora majoriteten svenskar, och i längden förhindra att rättsstaten eroderar. Det är min åsikt. På söndag avgör du själv, om du håller med mig eller doktorerna
Johannes Norrman, tingsnotarie vid Kristianstads tingsrätt, ersättare i Valnämnden i Kristianstads kommun (SD)
*Alla åsikter som uttrycks i artikeln är mina egna, och återspeglar inte uppfattningen hos någon myndighet eller annan statlig institution