Projektet Sahlgrenska Life avser uppförandet av tre mycket stora byggnader vid Sahlgrenska sjukhuset och på Medicinareberget. Trots att syftet sägs vara att främja medicinsk forskning har i media framgått att många inom universitetets fakultet för medicin, odontologi och vård – Sahlgrenska akademin – är skeptiska. Det finns skäl att redovisa varför.
Sahlgrenska Life utmålas som en storstilad satsning på life science, men projektet innebär inga nya forskningsrersurser – eftersom lokaler bekostas med samma medel som finansierar själva forskningen innebär ökade hyror tvärtom att resurserna för forskningen krymper. Att kostnader för nybyggnation kan skada verksamheten (”more bricks than brains”) illustreras av att flera svenska universitet i dag brottas med underskattade kostnader för överdådiga husbyggen som inneburit svårigheter för mindre forskargrupper att överleva.
LÄS MER:Länsstyrelsen: Planerna för Sahlgrenska Life oacceptabla
De relativt få forskare som har uttryckt entusiasm för Sahlgrenska Life är främst sådana som bedriver sin forskning inom sjukvårdens lokaler där hyran bestrids av ett statligt anslag till universitetssjukhusen. Skulle sjukhusets närvaro i Sahlgrenska Life innebära kraftiga hyreshöjningar är risken stor att dessa medel – som framförallt är avsedda för forskning och undervisning – gröps ur. Än mer problematiskt är att regionen insisterat på att även Sahlgrenska akademin, vars resurser är mer begränsade än regionens, skall vara hyresgäst i de nya husen – här kommer tveklöst notan att hamna hos forskargrupperna.
När det slutliga beslutet om Sahlgrenska Life nu närmar sig är det därför angeläget att beakta att förutsättningarna har ändrats sedan en privat entreprenör för flera år sedan lanserade tanken på dessa nybyggnationer.
Ändrade förutsättningar
För det första har flera av de enheter för grundforskning som erbjudits att flytta in i Sahlgrenska Life meddelat att man avstår. Ett av Sahlgrenska Lifes primära syften – en genomgripande integration av den experimentella och kliniska forskningen – är därför inte längre aktuellt. För Sahlgrenska akademin innebär projektet i stället förflyttning av två befintliga verksamheter – institutionerna för odontologi och vårdvetenskap – som i dag huserar i närbelägna och fullt adekvata lokaler. Att rusta upp dessa ter sig som en klokare lösning – vad man annars skulle använda det gigantiska och strategiskt belägna Odontologen-huset till är oklart.
LÄS MER:Sahlgrenska Life – en investering för framtidens vård
För det andra har pandemin framkallat mindre lokalkrävande arbetsformer – en aktuell inventering indikerar att Sahlgrenska akademin redan nu förfogar över för stora lokalytor. Givet att det biomedicinska biblioteket disponerar rymliga lokaler helt nära de tänkta nybyggnationerna är planen att biblioteket skall beredas stora ytor i det planerade 23-våningshuset svårmotiverad. Att det föreslagits att Sahlgrenska akademins ledning ska flytta från sin närbelägna, väldisponerade och relativt nya byggnad är också förvånande. Härtill skall fogas att den digitala utvecklingen medfört att forskare numera kan interagera med varandra över hela världen – betydelsen av samverkan mellan forskare i närmiljön som lyfts fram som ett avgörande argument för Sahlgrenska Life skall därför inte överdrivas.
För det tredje har den projekterade kostnaden för ett annat av universitetet nyligen iscensatt nybygge på Medicinareberget (Natrium) överskridits påtagligt, vilket lett till problem att fylla detta hus med hyresgäster. Tillkomsten av detta hus innebär dessutom att andra av universitetet disponerade lokaler på Medicinareberget frigörs.
För det fjärde bör planerna på en internationellt ledande nod av bioteknikföretag i anslutning till AstraZeneca (GoCo), som inte var kända när Sahlgrenska Life planerades, föranleda en ny analys av förutsättningarna för ett likartat kluster på Medicinareberget.
För det femte har en nationell utvärdering nyligen visat att den kliniska forskningen vid Sahlgrenska universitetssjukhuset rankas som nummer ett i Sverige. Nuvarande lokalsituation har alltså inte utgjort något hinder för en mycket framgångsrik samverkan mellan sjukvården och universitetet.
För det sjätte har framkommit att sjukvården inte kommer att ta beslut om att uppföra den byggnad som kallas Hus 1 förrän i framtiden varför denna del av projektet – som utgjort ett helt centalt argument för regionens iver att alls sjösätta Sahlgrenska Life – kanske visar sig aldrig kommer att förverkligas i ett skede då universitetet oåterkalleligt förbundit sig att hyra lokaler i 23-våningshuset (Hus 3).
Och för det sjunde har de politiker som försvarar rivandet av det K-märkta Pehr Dubbs-huset med att Sahlgrenska Life är nödvändigt för akutsjukvårdens expansion inte beaktat att planerna att inkludera akutsjukvården, eller annan patientvårdande verksamhet, har övergivits. Idén att taket på Hus 1 skall utgöras av en helikopterplatta (GP 7/4), placerad på 3 tomma våningar, ter sig dessutom orealistisk då denna byggnad avses rymma känsliga instrument för analys av patientprover.
Vi instämmer i att det finns behov av nya eller renoverade lokaler för klinisk forskning och undervisning, och vi uppskattar det engagemang som ledningen för sjukhuset, regionen och universitetet givit uttryck för vad avser framtida life-science-forskning i Göteborg, liksom löftet att kritiska synpunkter skall beaktas inför den vidare beredningen av Sahlgrenska Life. Vi menar att projektet kan leda till att nästa generation forskare drabbas av en hyresnota som begränsar deras möjlighet att bedriva framgångsrik forskning.
Johan Bengtsson-Palme, forskare
Tord Berglundh, professor
Filip Bergquist, docent
Tomas Bergström, professor
Lena Carlsson Ekander, professor och vicedekan för forskningsfrågor
Suzanne Dickson, professor
Agneta Ekman, universitetslektor och tf vicedekan för utbildning på grund- och avancerad nivå
Elias Eriksson, professor
Christopher Gillberg, professor
Bengt Gustafsson, professor
Ingela Hammar, universitetslektor
Kristoffer Hellstrand, professor
Elisabet Jerlhag Holm, professor
Thomas Kvist, docent
Martin Lagging, professor och vicedekan för utbildning på forskarnivå
Joakim Larsson, professor
Anna Martner, docent
Johan Mölne, docent
Hans Nissbrandt, professor
Gunnar Steineck, professor
Ann Wennerberg, professor och vicedekan för internationalisering och samverkan
Lars Westberg, professor
Agnes Wold, professor