Replik
2/5 Jag skäms över våra ryggradslösa politiker
Kårlycke beskriver Palestinarörelsen som ”vår tids största freds- och rättviserörelse”. Nyligen bevittnade jag två tåg som demonstrerade för Palestina och mot Israel. Parollerna var bland annat ”krossa sionismen” och ”leve motståndet”. Den första parollen syftar till att förgöra hela Israel, vilket knappast är ett fredligt projekt. Det skulle innebära ett extremt blodigt krig, och etnisk rensning på miljontals israeliska judar.
Den andra parollen, ihop med slagord om ”global intifada”, visar ytterligare på att ”krigsrörelse” vore en lämpligare benämning än ”fredsrörelse”. Det största ”motståndet” står Islamiska Jihad och Hamas för. Deras popularitet har ökat i Palestina, just eftersom de för ett väpnat motstånd mot Israel, medan Fatah föredrar just att fokusera på fred och diplomati. Till och med betydelsen av Hamas pekar på detta – Hamas är en förkortning för ”Islamiska motståndsrörelsen”.
Israel ska krossas
Hamas har förklarat att de vill genomföra massakrer likt de den 7 oktober, om och om igen. Slutmålet är att Israel ska krossas, likt det de svenska demonstranterna skriker ut på gator och torg. Israel själva är förstås inte intresserade av att tusentals fler israeler ska våldtas och dödas. Just därför finns det i FN:s resolution 242 (en av de viktigaste i konflikten) två krav: Israel ska avsluta sin ockupation av palestinsk mark, och Palestina ska utlova Israel fred. Det sistnämnda tas inte upp alls av Kårlycke.
Oförmågan att uttrycka ett enda ord som kan skapa medkänsla och visa empati med israeliska judar är slående. Hamas eller den israeliska gisslan nämns inte en enda gång. Kårlycke pratar om antirasism. För mig är det en given antirasism att visa solidaritet med världens judiska befolkning. Efter århundraden av rasistiska massmord är det en självklar antirasistisk solidaritetshandling att stödja självständighet för judar i Israel. Detta är också helt frånvarande i Kårlyckes text. Allt fokus ligger i stället på att utmåla dem som så onda som möjligt.
Den första parollen syftar till att förgöra hela Israel, vilket knappast är ett fredligt projekt
Ett fritt Palestina i mina ögon är ett Palestina sida vid sida med Israel, på ett land baserat på 1967 års gränser. Det är inte ett land där ”fritt” syftar på att det är fritt från judar – eller att det skapar ett Palestina styrt av Hamas, fritt att begå nya massmord på oskyldiga ungdomar på festival eller på fredskämpar på israeliska kibbutzer.
De israeliska judarna utsattes för omfattande rasistiskt våld även i det som i dag är Israel och Palestina, decennierna innan 1948. 1947 sa arabstaterna nej till FN:s tvåstatslösning och valde våldets väg. Palestinas president Mahmud Abbas har sagt att det var ett misstag. Israel ska inte krossas, utan vägen framåt är fred. Hoppas detta kan nå fram även i Sverige!
Kristofer Åberg, ordförande för Socialdemokratiska Israelvänner