I beslutsfattarnas hjärnor finns bara en enda modell och det är att bygga tätt, mörkt och kvävande likartat. Bort med ljus och luft, grönska och variation. In med buller, dunkelt ljus och trängsel. Varför sker denna skamlösa förtätning i en stad som Göteborg med stora markreserver? Och varför bygger vi så ensidigt fastän många av invånarna efterfrågar variation och småskalighet? Stadsbyggnationen i Göteborg är snubblande nära en maktfullkomlighet av totalitär art.
Dagens ensidiga bostadsutbud är ett kommunalt haveri. Det som byggs i dag är en modern tappning av nödbostäder där du kan se vad grannen har på sin tallrik och höra vad de pratar om. I Göteborg är det bara antalet bostäder som räknas när 150 000 nya invånare ska få plats. För att ge rum åt förtätningen slaktas, stympas och skövlas grönområden runt om i Göteborg rasande takt.
Tak över huvudet
Medborgarnas efterfrågan på valmöjligheter betyder ingenting bara de ges tak över huvudet. Tusentals invånare efterfrågar byggnation som i Majorna och Kålltorp samt småhusbebyggelse med trädgårdar som i Landala Egnahem eller radhus- och villa områden som till exempel Utby i nordost eller Fiskebäck i väster. Bygg minst 75 000 bostäder av denna karaktär och kvalitet.
Visst kan det byggas förtätat för de som efterfrågar sådana miljöer. Men inte allenarådande så som nu sker. Och inte i ytterområdena på bekostnad av väl fungerande bostadsmiljöer med buffrande grönska intill som nu slås sönder. I dagarna har vackra och höga lindar i Flatås huggits ned. Ytterligare 2500 boende ska in här i kvarteren och trängas i ett redan absurt trångt Västra Frölunda. En vacker skogsdunge intill är snart nertrampad. Där ska allt fler trängas och samsas med risk för intressekonflikter. Såväl i skogsdungen som i kvarteren med bollspel på trånga ytor samt ökad trafik och markant minskad tillgång på parkeringsplatser.
Vi som redan har bostäder har i dag inget, eller nära nog inget, att flytta till som tilltalar oss eftersom allt nybyggt är stöpt i samma form
Så här bestämmer Göteborgs politiker och högre tjänstemän att folket ska bo, punkt slut. Någon medborgardialog finns inte, möjligen på pappret. Det är ett svek som gäller alla politiska partier från vänster till höger. Våra politiker bör rannsaka sig och fundera över begrepp som medborgarrespekt, demokrati, mångfald och social hållbarhet när det gäller stadsplanering.
Vi som redan har bostäder har i dag inget, eller nära nog inget, att flytta till som tilltalar oss eftersom allt nybyggt är stöpt i samma form. Vi sitter fast i ett bostads-limbo i permanent väntan på något bättre. Åren går, vi åldras och barnen växer upp. Det vill till att man har ett bra liv utanför bostaden och kvarteren som kompensation från de nödbostäder och nya miljonprogram som Göteborgs politiker nu systematiskt pådyvlar oss.
Fler vill bo så
En trädgårdsstadsdel ska utvecklas i Biskopsgården. Självfallet vill fler invånare bo så. I alla tider har människor haft täppor omkring sig av såväl trevnad som nyttoskäl. Där blandas gott grannskap med stolthet och integritet. Ta fram sådana planer för många områden i Göteborg. Allt fler göteborgare vill odla hemmavid. I vilken mån bryr sig våra politiker om det? Svar, knappt ett enda dugg.
Göteborg har stora markreserver, använd dem. Annars är det kanske dags att börja bebygga delar av Änggårdsbergen, Delsjöområdet och Slottsskogen?
Enorma, ja gigantiska arealer står öde, outnyttjade och otillgängliga. Allt medan andra grönområden i stället överutnyttjas, fylls med slitage och buller. Folk har picknick på kyrkogårdarna för att det saknas grönområden i staden. Ändå skövlas, bebyggs och förtätas det lilla gröna som finns kvar.
Ge plats för en stor och härlig villastad där tiotusentals invånare kan rota sig. Bygg gediget med mycket trä och äkta tegel och andra hantverksmässiga kvalitéer som åldras vackert. På sikt är det rimligtvis även ekonomiskt hållbart. Bygg rätt från början. Varför ska vi trängas i dagens stenöknar när vi istället kan bo underbart med rätt politik?
Vad är dagens enfaldiga byggnation om inte medborgarförakt och maktfullkomlighet ?
Lena Palm, socionom och samhällsdebattör