Syftet med utredningen var att analysera konsekvenser av förändringarna i sjukförsäkringens regelverk som infördes under 2021-2022, gällande:
– den ekonomiska tryggheten för individer
– möjligheter till medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering
– återgång i arbete och arbetsmarknadsutbudet
– de försäkrades förståelse för gällande regelverk
– försäkringskostnaderna av de genomförda lagändringarna.
En granskning av utredningen visar att flera av dessa syften inte har analyserats ordentligt. Varken individens ekonomiska trygghet eller regelverkets påverkan på medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering har utretts tillräckligt. Fokus i utredningen ligger på hur sjukskrivningstalet har utvecklats sedan införandet av de så kallade undantagsreglerna för att sjukskriva längre än 180 dagar.
För att få en komplett bild av individens trygghet och reglernas påverkan på medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering behövs underlag från flera aktörer, såsom läkare, sjukskrivna, arbetsgivare, och rehabiliteringskoordinatorer
Utredningen bygger på tre empiriska källor: en aktstudie av sjukskrivningsärenden, intervjuer med Försäkringskassans handläggare och specialister samt registerdata från Försäkringskassan. Det är anmärkningsvärt att endast Försäkringskassan har varit i fokus. För att få en komplett bild av individens trygghet och reglernas påverkan på medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering behövs underlag från flera aktörer, såsom läkare, sjukskrivna, arbetsgivare, och rehabiliteringskoordinatorer.
Med ett ensidigt fokus på ekonomiska incitament föreslås att ytterligare skärpa de redan strikta kraven på sjukskrivning och minska den maximala sjukskrivningsperioden från 550 till 365 dagar, trots att 180 dagar i praktiken redan är en gräns. Genom att ta bort möjligheten att tillämpa undantagsregler blir det nästan omöjligt att vara sjukskriven längre än 180 dagar.
Inte bara de sjuka bestraffas med skärpta regler, utan även de medicinskt ansvariga som bedömer patienternas behov av sjukskrivning och rehabilitering, genom att införa sanktioner för sjukskrivande läkare.
Cynisk retorik
”Utredningen anser därför att det finns skäl att närmare utreda hur incitamentsstrukturen för hälso- och sjukvården i sjukskrivningsprocessen kan stärkas, inte minst med utgångspunkt i Försäkringskassans möjligheter att besluta om sanktioner mot läkare och vårdgivare som systematiskt missbrukar sina möjligheter att utfärda läkarintyg.”
Detta är en cynisk retorik baserad på antagandet att både sjuka och medicinska professioner simulerar nedsatt arbetsförmåga. Det är viktigt att utreda var rättssäkerheten ligger i dessa påståenden, särskilt för de med psykiatriska diagnoser, som ofta har längre sjukskrivningsperioder. Regeländringarna måste utvärderas i relation till just dessa sjukdomar. Att enbart studera genomsnittseffekterna kan inte bidra till en ändamålsenlig sjukförsäkring när vi vet att ohälsa drabbar befolkningen på ojämlikt sätt.
För att sjukförsäkringen ska ha långsiktig legitimitet måste den upplevas som ett tryggt skydd när man behöver det. En färsk undersökning från Försäkringskassan visar att förtroendet för sjukförsäkringen är särskilt lågt bland ekonomiskt svaga grupper, de som behöver skyddet mest.
Saknar legitimitet
Utvärdering av reformer måste ta hänsyn till den osäkerhet människor känner när de blir sjuka, under sjukdomsperioden och vid återgång till arbete. Det finns många viktiga frågor som borde ha ställts: Hur påverkas psykiskt sjuka av att deras försörjning plötsligt försvinner? Hur blir den ekonomiska tryggheten när man tvingas pendla mellan Arbetsförmedlingen, socialtjänsten och Försäkringskassan? Och vad säger den höga andelen kvinnor bland långtidssjukskrivna om jämställdheten i dag?
Vi menar att denna utredning saknar legitimitet och måste göras om i grunden. Det ursprungliga uppdraget att utreda och beakta olika aspekter har inte genomförts på ett tillfredsställande sätt. Denna undermåliga utredning av sjukförsäkringen hotar individens trygghet och rättssäkerheten i rehabiliteringskedjan. Att återgå till strängare regler baserade på bristfälliga analyser riskerar att förvärra situationen för de mest sårbara i samhället.
Anneli Matsson, universitetslektor vid institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet
Jayeon Lee, universitetslektor vid institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet