Efterkrigstidens politik kan beskrivas som en balansakt mellan tre intressen. Statsmakten har försökt svara för nationens säkerhet och medborgarnas trygghet. Medan näringslivet strävat efter marknadskrafternas största möjliga frihet har det civila samhället värnat om rättvisa och respekt för mänskliga rättigheter. Vid målkonflikter har statens syn på nationell säkerhet vägt tungt.
Globaliseringen har medfört att regeringar börjat omformulera nationella säkerhetsintressen. Åtgärder för global fattigdomsbekämpning har hamnat högt på dagordningen, också för att problem inte ska spilla över och drabba medborgarna i den rika världen. FN-systemet har förhandlat fram en millenniedeklaration och uppmärksammat vikten av skuldavskrivningar, rättvis handel och ökat bistånd. Denna insikt om att allt hänger samman skapar gläntor i det politiska landskapet och manöverutrymme för att ändra på den snedvridna globala inkomstfördelningen och därmed skapa bättre förutsättningar för fred och hållbar utveckling.
Gyllene tillfälle
Frågan är hur detta gyllene tillfälle skall kunna gripas. En bromskloss är bristande opinionsbildning. Flera studier pekar på ett minskat politiskt engagemang bland medborgarna. Problemet är inte bara att makten flyttat långt bort och blivit alltför osynlig för att gemene man skall känna att den går att påverka. Några hävdar att vi helt enkelt fått det för bra. Det finns få viktiga saker att slåss för längre. Andra menar att vi i vårt postmoderna tillstånd har tappat förmågan eller viljan att skapa nya utopier - vi är helt enkelt för rädda att misslyckas. Vi slutar att tänka långsiktigt och kräver i stället allt genast.
Utmaningar
Men vi kommer inte undan de globala utmaningarna och framtida ödesfrågorna. Miljöförstörelse och naturkatastrofer har tillsammans med utlokaliserade jobb till andra platser på jorden börja hota vår trygghet även i denna del av världen. Frågan om säkerhet har alltmer kommit att förknippas med frågan om hållbar utveckling, ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Som en följd av att den moderna informations- och kommunikationsteknologin krympt jorden kräver vi, alldeles oavsett var på jorden vi råkar bo, samma möjligheter till välmående.
Frågan om frihet kopplas så samman med människors rätt att konsumera, "people must be able to go shopping" för att citera president Bush. Rättvisa handlar inte längre bara om kollektiva nyttigheter och rättigheter utan också om samma individuella möjligheter.
Det har därför blivit svårare att hitta en balanspunkt mellan säkerhet, frihet och rättvisa som folkflertalet upplever som legitim. Alltfler, kanske speciellt medelklassen i vårt globala Nord, upplever tydliga målkonflikter dem emellan. Många tror att de är oförenliga. Detta gäller inte minst i Sverige och kan förklara varför frågan om globala utmaningar och svensk politik för global utveckling kommit bort i valrörelsen. Frågan upplevs som för komplicerad för att politikerna ska lyfta fram den. På sin höjd kan vi tänka oss att det är möjligt att uppnå två men absolut inte alla tre av triangelns hörn.
Med hjälp av en fortsatt ekonomisk tillväxt skulle vi kanske kunna upprätthålla svensk välfärd och masskonsumtion samtidigt som vi klarar av att förändra den globala inkomstfördelningen i en mer rättvis riktning. Växer kakan blir det mer över åt oss alla även om vi tvingas lämna en viktig del av det tredje hörnet i vår triangel - frågan om den ekologiskt hållbara utvecklingen - till sitt eget öde.
Utsläppsrätter
Med hjälp av en ny lagstiftning om utsläppsrättigheter och miljökvoter som prissätts enligt lagen om utbud och efterfrågan skulle vi kunna förena svensk välfärdskonsumtion med kraven på en hållbar miljö, men detta skulle förvärra globala ojämlikheter då fattiga människor saknar medel för att köpa motsvarande rättigheter. Ställda inför detta dilemma blir det frestande för våra politiker att stoppa huvudet i sanden och skjuta svåra ställningstaganden kring globala utmaningar på framtiden.
I ett freds- och utvecklingsperspektiv är detta att vägra väja för katastrofen. I vårt globala nätverkssamhälle går det inte att välja bort något av triangelns hörn. Fattigdom skapar miljöproblem och känslor av orättvisor medför social oro och våldsamma konflikter som hotar vår säkerhet och vår frihet. Det gör också miljöförstörelse och naturkatastrofer.
Globalt perspektiv
Valdebatten borde handla om hur kraven på levnadsstandard, rimligt resursuttag och global fattigdomsbekämpning skall kombineras. Men det gör den inte. Därmed får vi inte till stånd den diskussion som måste till om vad vi menar med rimliga levnadsförhållanden och förbättrad livskvalitet i ett mer långsiktigt och globalt perspektiv.
Vad innebär det på sikt för vårt globala miljöutrymme att alltfler människor i såväl Nord som i Syd kan köpa billigare kylskåp, tvättmaskiner och bilar, och därtill kräver en årlig semesterresa utomlands? Vad händer med såväl vår egen sysselsättning. som frågan om mänskliga rättigheter, när den globala arbetsmarknaden fylls på med flera hundra miljoner välutbildade asiater och efterfrågan saknas?
It-jobb
Det handlar inte bara om tempo- och rutinarbeten utan också om kvalificerade it-jobb, läkare och ingenjörer.
Medan vi i Sverige dras med tillväxt utan jobb ökar människohandeln på de framväxande slavmarknaderna runt om i världen. Och hur påverkas förutsättningarna för fred och säkerhet om bristen på fackför-eningar och lagstiftning gör att den ojämna inkomstfördelningen mellan Nord och Syd inte minskar?
Detta är svåra frågor men de måste ställas. Det är bara då som engagemanget, visionerna, svaren och de politiska besluten kan växa fram. Vi måste därför se till att våra politiker lyfter blicken. Klarar vi inte det får vi den regering vi förtjänar och framtida generationer dömer oss hårt.
