Sorlet i salongen tystnar och den gråa duken får nästan magiskt liv . Med en käck vinjett om glada pensionärer i paljetter öppnar Göteborgs filmfestival. De glammiga finkläderna skvallrar om hur viktig festivalen är. Det är en av få platser där det fortfarande kostar runt hundralappen att gå på bio. En vanlig föreställning på en SF-biograf går för 149 kronor. Ska en familj med två barn se filmen Mästerkatten i stövlarna är de redan uppe i 596 kronor. Delar de på två mellanstora popcorn och läsk kostar besöket 796.
I ett brandtal på festivalen sa Oscarsnominerade göteborgska regissören Ruben Östlund att biografen är den enda plats där vi fortfarande ser film gemensamt. Fredagsmyset ersätts allt mer av egna skärmar och appar kontrollerade av den kinesiska staten.
Förlora makten
Det betyder något. Delade kulturupplevelser bygger en gemenskap vårt samhälle desperat behöver. När vi tittar tillsammans kan vi dessutom kontrollera innehållet. Östlund menar att vi håller på att förlora makten över vilken kultur vi – och inte minst våra barn – tar del av. Makten flyttas från tv-kanaler och biografer som kan hållas ansvariga för innehållet, till algoritmer som styrs av själlösa företag eller nickedockor åt auktoritära ledare.
Enligt Svenska biografägarförbundet var det 5,5 miljoner färre biobesökare 2022 än före pandemin. Att inte oroas av de här siffrorna är att sticka huvudet i sanden.
Samtidigt har appen Tiktok, som ägs av kinesiska staten, ökat sitt användartal med 8 procent sedan början av pandemin. Nästan var fjärde svensk använder nu Tiktok regelbundet. Det är en app anställda på Sveriges Radio inte får ladda ner på sina arbetstelefoner på grund av risken för spionage.
Mer paljettklädda damer, mindre gubbar med för stora aktieportföljer.
Kostar det 800 kronor för en vanlig familj att gå bio är det inte konstigt att man skippar filmen. Barnen får sitta med egna skärmar och kulturutbudet lämnas till en diktaturs algoritmer.
Vi kan dock ta tillbaka makten. Det finns fortfarande demokratiskt styrda filminstitutioner. Göteborgs filmfestival är ett fantastiskt exempel på det. Festivalen fyller stadens biosalonger med hippa ungdomar, pensionärer i klungor och uppspelta barnfamiljer.
Nu är årets festival över men vi kan fortfarande rädda våra biografer. Då måste biograferna tillhöra de som faktiskt bryr sig om filmkulturen. Mer paljettklädda damer, mindre gubbar med för stora aktieportföljer.
Lowe Smith Jonsson, student och opinonsbildare