Han vinner Borås debutantpris: ”Som att bli filmstjärna eller astronaut”

2023 års gala börjar med ett misstag. När en film råkar gå igång med en bild på en annan av de nominerade och början av en motivering hörs någon i kulisserna ropa ”Det är fel film!”. Många i publiken tänkte nog detsamma som Mikael Yvesand gjorde i det ögonblicket – att där avslöjades vinnaren av kvällens pris. Så var det inte, det var en presentationsfilm av samtliga fem nominerade som bara råkade köras igång lite för tidigt.

– Jag tänkte att jaha, ja, det var ju välförtjänt, säger Mikael Yvesand efter galan och det säger något om hans inställning till den egna personen.

Under samtalets gång avslöjas en både blygsam och ödmjuk person, men också en person med självförtroende. Han har redan en andra bok på gång – som då skulle öppna möjligheten för honom att kalla sig författare.

Den 23:e pristagaren genom tiderna

Mikael Yvesand är den 23:e i raden av Debutantpristagare att ta emot priset. Ett pris som har vuxit till att bli ett av Sveriges mer prestigefyllda litteraturpriser, och som utöver möjligheten att bli mer känd för en bredare läsekrets också innebär att pristagaren blir 150 000 kronor rikare. Vad är då viktigast, enligt pristagaren själv?

– Pengarna naturligtvis, säger han, skrattar och fortsätter:

– Det är mycket pengar, men det är helt bisarrt, man tänker inte på det först utan sedan att ja, just det, det är ju pengar också.

De fem nominerade författarna på scenen får alla läsa ett stycke ur sina debutböcker som de har valt själva, och i Mikael Yvesands fall är det nästan lite svårt att skilja det han säger när han pratar fritt från det han läser ur sin debutbok ”Häng city”.

– Ja, det är nog så min hjärna funkar, säger han och berättar att det är mycket av honom själv som finns i boken.

– Det blev väldigt konstigt när jag började skriva, ungefär som när man går tillbaka till sin gamla högstadieskola och man tänker att de har krympt huset, universumet man rör sig i ändrar form och konstiga saker som inte har hänt börjar smyga sig in och liksom förändras.

Mikael Yvesand tar mycket ur sig själv när han skriver och beskriver hur det liksom flödar fram en parallell värld som han kan gå in och ut ur under skrivandeprocessen, och hur källan fyller på sig själv snarare än sinar.

– Kreativitet föder kreativitet, och ju mer man skapar desto mer föds på nytt. Så när jag kommer igång känner jag inte att ”jag har en hink med 20 stenar att ösa ur och nu har jag använt tio av dem”. Man använder saker man har i sig, men det tillkommer nya hela tiden och jag tror inte att jag har använt allt som finns därinne, det finns mer, säger han.

”Varför skriver inte alla?”

– När jag började skriva och historien började leva så tänkte jag att va fan, varför skriver inte alla? Jag kan verkligen skapa en egen värld som jag kan åka tillbaka till och jag kan bestämma vad som ska hända i den här världen. Varför gör inte alla det här, det är ju otroligt.

Mikael Yvesand inser att det kan framstå som abstrakt, men säger att han upplevde det som väldigt konkret. Ju mer han var inne i den värld han själv hade skapat, och kontinuerligt omskapade och förändrade, desto mer började den läcka in i hans andra – vanliga – värld. Han började längta efter att komma in i det, som han uttrycker det, parallella maskhålet, inte efter att komma hem och ägna sig åt skrivandet i sig. Skrivandet blev verktyget som kunde ta honom in i den världen.

– Det här är en värld som jag älskar att vara i och som jag har skapat själv. Om jag kommer på att jag inte gillar den här aspekten av den här världen då kan jag ta bort den. Det var en svindlande tanke. När man är inne i den världen ... ju mer jag skrev desto mer började den världen läcka in i min andra värld.

– Jag har skrivit fram den här världen, det kan låta flummigt, men jag har skapat en värld som bara jag känner till och det var fantastiskt, säger han.

Mikael Yvesand tycker att det är svårt att spekulera i varför just han blev årets debutant i litteratur-Sverige utan att låta självgod, men tror att det kan bero på att många känner igen sig i det han skriver och i hur han skildrar människor.

– Det har förvånat mig. Jag vet inte varför, jag är jag och jag har mina erfarenheter som har gjort mig till den jag är, och jag hoppades att mina erfarenheter skulle uppskattas naturligtvis. Men jag trodde nog inte att den skulle upplevas som allmängiltig på det sättet. Men kanske är det därför den har uppskattats, för att många känner igen sig i det, säger han.

Hans ambition är att fortsätta skriva, även om han inte riktigt än vågar kalla sig författare utan också har ”ett vanligt jobb”, och främst ser sig som copyright manager.

– Men det här blir ett erkännande och det är nästan så att man känner att nu får jag inte göra folk besvikna. Det här är en så stor sporre och ett stort erkännande, nu får jag inte slarva bort det här på något sätt, det är liksom ett ansvar. Det går knappt att ta in, säger han.

Som att bli filmstjärna eller astronaut

Hanna Grahn är kulturchef på Borås Tidning och en av dem som är konferencier på galan då pristagaren avslöjas. Hon säger till GP att hon är glad att kunna bidra till litteratur-Sverige genom att uppmärksamma debutförfattare på det här sättet.

– Priset betyder oerhört mycket för oss och när vi ser pristagare och nominerade bakåt i tiden som nu tillhör gräddan av svenska författare känns det ju fantastiskt att de har passerat genom Borås, säger hon.

För Mikael Yvesand väntar nu en framtid som han själv beskriver som en dröm, en barndomsdröm – och han liknar det vid de där drömmarna som många har haft om att bli filmstjärna eller astronaut. Han har redan fått en novell publicerad efter det att debutboken ”Häng City” kom ut, och håller på med sitt nästa romanprojekt, det där som ska göra att han kan kalla sig författare på riktigt.

– Jag vet precis vad jag vill skriva, men är inte där än, säger han.

Han vill dock inte avslöja vad den nya romanen kommer att innehålla.

– Bara det här att jag berättar det nu för dig är helt emot mina principer, jag vill kunna känna att jag kan avbryta och om ingen vet det blir det inget misslyckande. Jag vill avvakta tills jag verkligen vet att det blir något, annars kan man uppleva att folk har förväntningar.

– Men det kan nog också vara ett sätt att motivera sig själv. Det känns inte bara som om det är mig själv jag gör besviken, och då menar jag inte att alla går och väntar på min nästa bok, men jag tror att ett sådant här pris är nog också mycket är tänkt att motivera. Och då vill jag inte känna att priset var bortkastat.

Vid galan på Borås stadsteater delades även Lilla debutantpriset ut till en avgångselev på Bäckängsgymnasiet i Borås. Av tre nominerade blev Isak Ulvestig vinnare med en krigsnovell – ”Jul i ingenmansland”.

– Jag har alltid varit intresserad av historia. Novellen handlar om medmänsklighet. Den visar också hur världen är i dag, säger han till Borås Tidning.

LÄS MER:Linnéa gör premiär på Dramaten – efter att ha kommit ut som transsexuell

LÄS MER:Dubbla revyer ska roa – men vad är det som är så roligt?

TEXT

Marie Johansson Flyckt

marie.johansson.flyckt@gp.se