Bijana Theanoar torkar av fukt från sin syster Servas hjärtformade gravsten.
– Den beskriver henne väl, det fanns så mycket kärlek i Serva, säger Bijana.
Hon gör en kort paus och kommenterar därefter dikten på stenen. En av raderna lyder ”free from illness and pain”.
– Serva ville leva till fullo men på slutet hade hon så mycket smärta. Nu har hon inte ont längre och vingarna på gravstenen står för frihet.
Bijana visar en vingtatuering på ena armen och förklarar att Serva skulle ha gjort en likadan – men hann inte.
– Hon fick de här vingarna i stället. Jag tror att hon hade gillat det.
Serva diagnostiserades med äggstockscancer spridd till levern drygt två och ett halvt år innan hon dog.
– Men hon hade nog redan varit sjuk länge, säger Bijana. Serva gick till läkare flera gånger. Det gjorde henne ledsen att det dröjde så väldigt lång tid innan cancern upptäcktes.
Kunde inte acceptera
För Bijana sjönk det aldrig in hur allvarligt sjuk hennes syster var.
– Inte ens när de sa att hon hade en månad kvar trodde jag att hon skulle dö. Serva kunde inte heller acceptera det och sa till mig ”vi måste lösa det här”.
LÄS MER:Sorgen hos Solveig finns alltid kvar efter systerns självmord
Bijana beskriver Servas sjukdomstid som det värsta hon varit med om.
– Det kändes som om jag hade hennes liv i mina händer. Tidigare var jag den svaga systern men på något sätt fann jag styrka.
Systrar och tvillingsjälar
Bijana ler en aning när hon förklarar att den ett år äldre Serva var hennes tvillingsjäl.
– Vi hade ett speciellt band. Vi var systrar och bästa vänner.
Vidare berättar Bijana om barndomens Iran och ett antal år då hon, Serva och storebror bodde med farmor efter att föräldrarna tvingats fly till Irak.
– Farmor var underbar men när mamma och pappa försvann blev Serva min trygghet. Serva visste alltid vad som skulle göras. När bomber föll och jag stod stel av rädsla tog Serva min hand och vi gick tillsammans till skyddsrummet.
Efter en kort paus fortsätter Bijana:
– Jag är glad att jag kunde ge Serva stödet hon behövde när hon fick veta att hon skulle dö. Det kändes skönt att inse ”jag är inte längre den svaga systern”.
Levde livet fullt ut
Bijana konstaterar att Serva älskade livet och levde det till fullo.
– Jag var inte riktigt så, jag såg inte livet på samma sätt som Serva. Men det som hände henne gjorde att jag insåg att allt kan ändras på en sekund. Serva lärde mig att livet är här och nu. Hon sa till mig på slutet ”jag ser att du har förändrats”. Det kändes fint att hon såg det. Serva var alltid glad och positiv. Jag vill också sprida glädje.
LÄS MER:Miroslavs son Petar var ett av mordoffren på Vårväderstorget
Med ett snett leende lägger Bijana till:
– Ibland dansar jag i badrummet på morgonen. Det är inte jag egentligen, det var mer Serva. Vissa dagar dricker jag juice ur vinglas, det skulle hon ha gjort. Musik, mat och sällskap var en stor del av Servas liv. Hon var den bästa kocken, lagade mat i finkläder och bjöd ofta på middag. Hon gjorde väldigt mycket för många och hade plats för alla i sitt hjärta.
Tror på en återförening
Inom familjen pratar man om Serva när man ses och Bijana förklarar att Serva finns med i allt de gör – ”Serva var noga med att vi skulle leva vidare”.
– Jag saknar henne men jag tror att vi kommer träffas igen. Serva sa att hon skulle komma tillbaka som en fjäril. Jag har sett fjärilar flyga omkring vid olika tillfällen, bland annat här på kyrkogården och på Servas födelsedag.
Bijana tystnar ett ögonblick men fortsätter snart:
– I julas satt jag på ett kafé i Thailand med en vän. Hon hade beställt frukost medan jag rökte en cigg. Serva brukade alltid säga ”ät frukost först”. När vi satt där kom en tant med en fruktvagn – framför henne flög en jättefin fjäril. Jag tror att det är Servas sätt att förmedla att hon finns hos mig. Och även om det inte är så, så ger tanken mig glädje.
Vårdades i hemmet
Den sista tiden vårdades Serva i hemmet och Bijana bodde hos henne.
– En dag gick jag till affären. På parkeringen fick jag en plötslig känsla ”Serva kommer att dö nu”. Jag grät genom hela Coop, jag kunde inte sluta.
Den kvällen dog Serva. Men innan dess hade hon bett Bijana ta hand om tonårsdottern Hanifa.
– Att Serva gav mig det ansvaret får mig att klara dagarna – det är min största drivkraft. Att få ta del av Hanifas liv gör mig glad, och när jag tittar mig omkring känner jag att Serva inte är borta. Hon finns i fjärilarna jag ser och i alla planer jag har. Serva älskade Ramberget. Vi brukade sitta på toppen och lyssna på musik och se på solnedgången. Det gjorde vi nästan varje dag på slutet. Det är min trygga plats där jag känner att Serva är nära.
Bijana Theanoar
Ålder: 40 år.
Bor: Lundby.
Familj: Systerdottern Hanifa och brorsonen Rafael.
Gör: Jobbar på Skyddsvärnet.
Intressen: Mat, resa, musik, familjen.
